erika

nu snart.. jag känner det.. det märks i hela kroppen.. snart är helgen här..
det ska bli underbart.. det är helgen som gör att man orkar med en hel veckas va slit.. för man sliter verkligen där jag jobbar.. lyfter tungt och så..
därför är helgen så himla viktig.. det är då man ska passa på och göra allt det roliga..
med det roliga menas oftast att festa.. nästan alltid faktiskt..
till helgen ska jag till en polare som flyttat från byhålan till vårt favvoställe halmstad..
det är en underbar sommarstad... eller det finns väl andra oxå.. men våra minnen därifrån är oslagbara.. hänt massa roliga och konstiga saker där..

see ya soon..

vi är i början av januari.. det finns ingen snö, ingen sol.. bara regn och åter regn..
det är inte så att jag är överförtjust i snö precis.. jag kan inte ens åka skidor.. jag testade längdskidor en gång när jag var yngre men det gick la så där.. jag lär ju aldrig vinna en os-medalj om man säger så.. att åka en strecka på 2,5 km tog ungefär 2 och en halv timma.. jag var väl inte överdrivet nöjd med resultatet så jag gav upp efter den turen.. jag låg nog mer i snön än vad jag stod på skidorna.. men så kan det va ibland..
jag råkade se nåt förbluffande i förgår.. hur ofta har man sett bladskott på buskarna i början av januari..? vad är det som händer med vårt kalla land.. som inte ens är kallt längre.. det är regnigt...
men det kanske betyder att sommarne kommer fortare.. jag längtar så mycket att det knappt finns ord för det.. tyvärr lär det dröja innan sommarn är här.. typ fem - sex månader.. men då, då ska jag va redo för en underbar tid en polarna, festerna och stranden..

här står jag och stampar på samma ställe som jag gjorde för ett och ett halvt år sen.
kommer ihåg att jag då lovade mej själv att ge det ett halvår och sen skulle jag ge mej av.. lämna industrin och byhålan där jag nu bor.. jag skulle ut, se mej om i världen.. eller så skulle jag fortsätta med studier.. men fortfarande är jag här.. det står mej upp över öronen och varje dag känns lite, lte jobbigare.. men ändå gör jag inget för att förändra situationen.. varför?
vad har jag att förlora..
är jag tillräckligt vuxen för att bestämma mitt öde för resten av livet? hur ska kunna veta vad jag vill göra om tjugo år.. det vet jag inte.. jag vet inte ens vad jag vill göra om ett år.. när ska jag veta detta.. alla runt mej har åsikter om vad jag ska göra.. alla vill veta vad mitt mål med livet är..
om jag lever inför morgondagen.. vad händer då med att leva i nuet.. jag vill inte vakna upp och inse allt jag missade igår..
men det är väl detta som menas med livet.. ovissheten.. det gäller bara att ta det där extra steget och våga leva.. vissa gör det, andra inte..