erika

Almost famous! och vilket glädjerus den är. jag har suttit med ett leende på läpparna genom hela filmen. om en svunnen tid, om rockbanden och deras bussar, groupies och en ung kille med stora drömmar. men allt handlar ju ändå om musiken och dess betydelse för oss människor. hur musiken får oss att känna. jag tycker synd av de människor som inte har hittat den känslan som musiken faktiskt ger. hur musiken kan få dig att sväva iväg, att man i vissa stunder kan känna sig hög av en låt, av några få toner, hur man bara svävar iväg. hur man blir ett med musiken, den är du och du är den.

nu längtar jag lite till dess att jag ska få åka hem till bor. där mamma kan laga lite mat. jag kan ta det lugnt, slappna av. känns inte som om jag kan göra det här på campus, då känns det alltid som om jag missar något. det hade inte vatt fel att bara åka hem och sova lite. ta det lugnt. inte behöva tänka på nåt härifrån. men eftersom jag ska jobba så fort jag kommer hem så får det vänta tills julafton. men då, då ska jag sova..

fast det är väl som en gammal kompis alltid sa

- Erika, sova kan du göra när du är gammal.

ibland kan jag tro att jag och datorn sitter ihop. särskillt om det gäller något som jag behöver göra men som är riktigt tråkigt. så är det för tillfället. jag har disk som svämmar över ute i köket. men jag kan inte förmå mig att gå dit och bara diska bort de. istället blir jag sittandes vid datorn. kollar bl.a facebook och folks bloggar, eller så blir jag sittandes vid msn.
det är så att så fort jag börjar ta mig bort mot köket så kommer jag på något som jag måste ta reda på online och då tar jag mina tre steg tillbaka till fotöljen och datorn. sen så försöker jag ta mig bortåt igen men då kommer det fram en låt jag inte vill lyssna på och jag slungas tillbaka till datorn. då blir det att jag sitter kvar och gör ingenting, eller som nu, att jag bloggar. ju mer jag kämpar mig bortåt köket, ju hårdare faller jag tillbaka till datorn. 




vill också bara ge med mig ett gott visdomsord från vivvi!
"mycket snack men ingen hockey"

jag kände mej lite som en kanin i en rävhåla ikväll på sivans. och ja, jag vet. det var ikväll då jag skulle vara på rififi och se på navid och gudarna. men jag hade verkligen inte råd att dra dit. för då hade jag inte kunnat göra något annat för resten av månaden. och det är ändå två veckor kvar tills csn kommer nästa gång. så det slutade med att jag och becca drog till sivans. vi visste inte riktigt om vi skulle ut men när vi satt här så började det dra i kroppen. den ville dansa och det ska man inte streta emot. 
vi går dit och hamnar i en rätt lång kö. när vi kommer in så är det galet mycke folk inne redan. vi kom för fan inte fram nånstans. folk var som tokiga. det var bara de som gällde, vägrade flytta på sig. sedan, skulle de förbi så bara knuffade de undan varandra. det var en helt sjuk känsla där inne ikväll. har aldrig vatt med om dess maken om detta tidigare. sen var det så att det tog ett bra tag för att ens komma fram och när vi väl kom fram till dansgolvet så gick de ta mej fan inte att komma därifrån. det var en rätt kul grej vi kom underfund med om ikväll som skiljer sig mot "vanliga" kväller på sivans. om det går in 480 pers på sivans så var 350 av dom ekonomer som tycker att de är lite finare och bättre än alla andra. de är säkert världens trevligaste människor om man snackar med dom men intrycken de ger är inge vidare. 

efter ett tag kände både jag och becca hur ögonlocken började fladdra och vi tog vårt pick och pack och drog hem. jag var ändå relativt nöjd. jag fick dansa en stund.. 

kommit på en sak som är rätt konstig. jag bor i sveriges regnigaste stad, Växjö. men ändå har jag inget paraply. jag förstår inte varför. nu har det regnat konstant sen i söndags. det är som om nån där uppe har glömt att stänga av vattenkranen. innan min födelsedag så hade jag inte ens en regntät jacka.
jag tror det kan bero på att jag mellan alla dessa regnperioder förtränger detta faktum. jag är lite av en solfantast och älskar våren och sommaren. tror därför att jag i min totala lycka då solen tittar fram att jag glömmer bort alla andra 300 dagar då det regnar..