starkare än solen

aj, det är allt jag säger.
värmen trycker mot magen.
hur länge ska det vara.
jag skriker tills min röst försvinner.
men ändå så finns det kvar.
medan jag sakta men säkert försvinner
så växer sig det onda allt större.
till slut blir jag en liten prick på ett papper
och smärtan lika stor som solen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback