så fanns det bara två
när jag först flyttade till växjö så hade jag varit på sveriges största möbelaffär, nämligen IKEA. där införskaffade jag mig fyra st klaffstolar, svarta och som kostade hela 49 kr st. vi flyttade in tillsammans i slottstaden där vi levde livet. tiden gick och vi upplevde allt från middagar till fester tillsammans.
men en tidig höstdag, ett år senare, så flyttade vi till kvateret forskaren istället. någonting hände, vi hade inte så mycket gemensamt längre. stolarna började klaga, de användes för sällan. så en dag när min bror var på besök, så brast det för en av stolarna. den ville inte längre vara med utan föll ihop med min bror på. därefter fanns det bara tre stolar kvar.
ännu ett år har gått och jag trodde att vi började komma överens igen, att vinden hade vänt. men så lånade jag ut två stolar medan den tredje fick stanna kvar hemma. trodde detta var helt ok, vi är ju polare liksom. så vi har gungat lite fram och tillbaka i takt med musiken. men ikväll så hände det, stolen fick nog. jag hörde hur det knäcktes till, jag vågade inte röra mig för att jag kände på mig att stolen skulle ramla ihop. så jag satt stilla, länge, tills min kropp krampade. då jag hade datorn i knät kunde jag inte gå ifrån stolen. jag flyttade rumpan lite försiktigt och ingenting hände. hah, tänkte jag, bara inbillning. två sekunder senare låg och och stolen raklånga på golvet. den var sönder.
och nu var dem bara två....
men en tidig höstdag, ett år senare, så flyttade vi till kvateret forskaren istället. någonting hände, vi hade inte så mycket gemensamt längre. stolarna började klaga, de användes för sällan. så en dag när min bror var på besök, så brast det för en av stolarna. den ville inte längre vara med utan föll ihop med min bror på. därefter fanns det bara tre stolar kvar.
ännu ett år har gått och jag trodde att vi började komma överens igen, att vinden hade vänt. men så lånade jag ut två stolar medan den tredje fick stanna kvar hemma. trodde detta var helt ok, vi är ju polare liksom. så vi har gungat lite fram och tillbaka i takt med musiken. men ikväll så hände det, stolen fick nog. jag hörde hur det knäcktes till, jag vågade inte röra mig för att jag kände på mig att stolen skulle ramla ihop. så jag satt stilla, länge, tills min kropp krampade. då jag hade datorn i knät kunde jag inte gå ifrån stolen. jag flyttade rumpan lite försiktigt och ingenting hände. hah, tänkte jag, bara inbillning. två sekunder senare låg och och stolen raklånga på golvet. den var sönder.
och nu var dem bara två....
Kommentarer
Trackback