erika

som alltid så går tiden så ofantligt forn när man har roligt. den här sista terminen har bara rusat förbi, jag har inte riktigt hunnit andas och se vad som händer runt omkring mig. från det att vi kom hem från prag tills nu så har allt sprungit förbi och plockat med sig mig i farten. jag har haft åtta av mina tio veckor av praktik.

jag är på teaterborgen som ligger i en liten by mellan hovmantorp och lessebo. det har varit en mycket intressant och givande upplevelse än så länge. nu är det två veckor kvar och sedan är min tid på campus över. detta ger en mycket ambivalent känsla. på ett sätt så är det roligt och spännande eftersom jag är fri att testa på något nytt. jag kan flytta till en ny stad, skaffa ett jobb (om jag har tur), jag kan ta mig utomlands och resa runt i några månader. MEN samtidigt så är mitt liv på campus över, alla upplevelser, fester, grillningar tillsammans med nya och gamla vänner är över. det blir inga fler filmkvällar där vi alla är samlade och tjötar. ingen mer sivans där vi dansar och har roligt. inget mera plugg, eller lunch på kristinas.

under de senaste festerna som vi så kvarlämnade har haft här i växjö har varit otroliga. det som har sagts och gjorts kommer vara med mig för en lång framtid. jag kommer sakna alla er som har gjort min tid här på campus ovärdelig. jag har haft de bästa klasskompisarna som går att finna.

nu kan det vara så att jag är extra sentimental eftersom jag ska säga upp min lägenhet om två dagar vilket betyder no turning back. det som finns här och nu kommer aldrig komma tillbaka.

jag vill bara tacka för våra tre år ihop!



Tack!