erika

nu var det ett tag sen jag var ute och dansade.. eller jag var ju ute nyårsafton.. men jag räknar inte riktigt det som en utekväll även om jag var på harrys hemma i värnamo.. jag la ett nårslöfte om att jag inte skulle vara ute i svänge lika mycket som förra terminen..
fast nu har jag kommit till stadiet då det bara rycker i kroppen.. så imon blir det utgång på stallarna här på campus.. det ska bli skönt.. folk vill att vi ska festa på lördag med.. men jag vet inte än.. får se hur jag känner mej på lördag.. 
det enda jag vet är att det kommer bli kul att festa med klassen igen.. förfesten landade hos sanna.. mycket tack vare mej.. jag ville inte ha den här.. så då blev det hos sanna istället eftersom hon bor närmst.. efter mej vill säga..

och så har jag ju sagt att jag skulle ge en liten recention om citizen kane..
jag vet inte riktigt vart jag ska börja... för det första så vill jag verkligen ge en stor eloge till det lekfulla spelet mellan ljus och skugga.. det var helt underbart tycker jag.. känns väldigt nyskapande för att vara en svart-vit film.. inte för att jag har sett så många andra svart-vita filmer men endel.. och jag tyckte att det kändes nytt..
jag kan tänka mej att handlingen var spännande på sin tid.. men i dagens samhälle där allt går ska gå så fort hela tiden så känns filmen långsam, man blir lite rastlös..
filmen handlar om att en man vid namn Foster Kane på sin dödsbädd uttalar ordet "rosebud" innan han somnar in.. därefter får en reporter i uppdrag att ta reda på vad han menade med det.. reporten åker runt och kontaktar olika människor som varit delaktiga under Kanes liv..
tycker att Orson welles gjorde ett mycket bra jobb.. särskilt med tanke på hans unga ålder(25) och att han både skrev, regisserade och spelade huvudrollen.. väldigt imponerande för en så ung man..

nähä.. kanske borde sova.. ska ju ändå upp tidigt imon igen..