erika

jag hatar känslan jag har just nu. den tittar fram då och då från igenstans. jag känner mej nere och allt är tråkigt. jag får panik i min lilla lägenhet. jag behöver verkligen komma ifrån campus och växjö. det jobbiga är ju att känslan alltid kommer när jag inte har råd med den. jag har inga extra pengar till att sticka iväg några dagar.
jag irreterar mig på saker och folk som jag i vanliga fall inte har några problem med. det är inte kul att dra ut till sivans eller stallarna heller. det är alltid samma människor som är ute, vi gör alltid samma saker. vi sitter och dricker hemma hos nån och sen går vi ut. sen är det samma sak helgen därpå.
känns som om jag bara behöver skrika rakt ut, eller ta mitt pick och pack och försvinna ett tag.