erika

så var man hästvakt nu med. allting rullar på tycker jag. jag och emile (hästen) kommer bra överens och jag har inte glömt något än så länge. han har fått mat och borstning och sånt. det tar väl lite tid men det kan de va värt. vi är close nu, han och jag. han kommer till och med när jag ropar nu. imon är det dock sista av tre dagar...

hemkommen efter en otroligt trevlig utekväll. då vi skulle till sivans slutade med att vi hamnade på de luxe. vi är då jag vivvi schön och calle. till skillnad från sivans så spelades det riktigt bra musik på de luxe, det var en härlig mix av allt.

det enda jag tycker är synd är att det är så jävla dyrt, vem har råd att gå ut i den riktiga världen?!

nu är kl efter tre, jag har ätit upp min mat från mc donalds som införskaffades efter de luxe, till detta så tittar jag på eight legged freaks. jag har för mig att jag tyckte filmen var bra när jag var yngre men nu börjar jag fundera ifall jag har blandad ihop den med en annan, för den snygge killen är inte med....

när jag först flyttade till växjö så hade jag varit på sveriges största möbelaffär, nämligen IKEA. där införskaffade jag mig fyra st klaffstolar, svarta och som kostade hela 49 kr st. vi flyttade in tillsammans i slottstaden där vi levde livet. tiden gick och vi upplevde allt från middagar till fester tillsammans.

men en tidig höstdag, ett år senare, så flyttade vi till kvateret forskaren istället. någonting hände, vi hade inte så mycket gemensamt längre. stolarna började klaga, de användes för sällan. så en dag när min bror var på besök, så brast det för en av stolarna. den ville inte längre vara med utan föll ihop med min bror på. därefter fanns det bara tre stolar kvar.

ännu ett år har gått och jag trodde att vi började komma överens igen, att vinden hade vänt. men så lånade jag ut två stolar medan den tredje fick stanna kvar hemma. trodde detta var helt ok, vi är ju polare liksom. så vi har gungat lite fram och tillbaka i takt med musiken. men ikväll så hände det, stolen fick nog. jag hörde hur det knäcktes till, jag vågade inte röra mig för att jag kände på mig att stolen skulle ramla ihop. så jag satt stilla, länge, tills min kropp krampade. då jag hade datorn i knät kunde jag inte gå ifrån stolen. jag flyttade rumpan lite försiktigt och ingenting hände. hah, tänkte jag, bara inbillning. två sekunder senare låg och och stolen raklånga på golvet. den var sönder.
 
och nu var dem bara två....

jag är tillbaka, jag måste vara fjorton år, kan till och med ha fyllt femton men jag är här. vi sitter utanför skolan en måndagskväll, det är ungdomskväll med öppet café med tv-spel och öppen gympasal. inne i jympasalen håller de där tuffa killarna på med breakdance, de har bjudit in ett gäng från alvesta som skulle vara värsta grejen. vi brukar sitta och titta på när de dansar men nu, nu sitter vi utanför. min mobiltelefon ringer och jag svarar, känn basen, i bilen, i stereon, i kroppen...

nu är vi istället i simhallen, eller rättare sagt, i gympasalen i simhallen. det är sen höst och vinterjackan har åkt på. överallt är det fullt med folk, inne och ute, i ljuset och i mökret. jag hör en massa hojtande ifrån apladalen. det börja röra sig inåt och vi ska snart gå in vi med, men vi ska bara ta den sista klunken från blandningen i petflaskan. därefter så går vi in, ställer oss längst fram närmst scenen. vi nynnar med i låtarna vilket ni märker och sträcker ut micken, jag rappar nu med och känner mig störst i världen för en sekund. runt omkring så studsar alla upp och ner... om du tror att du kan steppa så kom fram, försök men du är nog för långsam...

är nu vi i varberg, det är påsk och c har precis blivit bestulen på sin mobiltelefon men vi skrattar i alla fall. han som snodde den var ju ändå snygg liksom. vi hade inga bekymmer överhuvud taget. vi cyklar sakta tillbaka mot campingen, förbi kyrkogården där tbc-smittade ligger och vrider på sig. vi stannar några min för att visa vår respekt samtidigt som vi tycker det är otroligt spännande att gå på en kyrkogård efter midnatt och under en blodröd fullmåne. vi hamnar hemma i stugan igen, pratar om kvällens händelser. vi sätter på skivan och lyssnar innan vi ska somna. jag börja slumra in men så förstörs allt av att c sätter på lasse stefanz... det funkar bara inte. så vi sätter på den gamla skivan igen...


detta är tre minnen som jag inte har tänkt på flera år men som känns att det hände igår. allt på grund av en låt, vilket gav en hel skiva, vilket gav ett helt liv. det är sjukt men grymt att musik kan göra detta...

skivan: Fattaru - fatta eld

jag har på det sista börjat titta på Johan Falk-filmerna, både de gamla och de nya. jag får ta och säga att filmerna är relativt bra för att vara senska polisfilmer. de känns nytt och fräsht jämförande med andra filmer inom samma genre. det jag kan störa mig lite på är att jag inte tycker att Jakob Eklund är världens bästa skådespelare, det kan kännas lite krystat vissa gånger. men annars så gör han en helt ok insats.

det jag har blivit förälskad i är storyn i storyn, den om frank wagner. en kille som är högt insatt i de kriminella kretsarna i göteborg. men han arbetar även under-cover för johan falk och GSI. samtidigt som han håller sin flickvän och pojke gömd från alla. Frank Wagner vill komma ut ur det kriminella för att kunna vara där för sin familj. men ju mer han försöker komma ifrån ju nämre kärnan av det kriminella kommer han. 

jag vet att han när som kommer att bli upptäckt och då kommer det gå illa. detta vill jag verkligen inte se för jag gillar karaktären, men samtidigt kan jag inte sluta titta. jag har blivit personligt engagerad på ett sätt jag inte brukar bli. 

killen som spelar frank wagner heter Joel Kinnaman och har tidigare spelat i filmer som Tjenare Kungen, Storm och har även huvudrollen i kommande filmen Snabba Cash.